Ja då var 2009 ett minne blott!
2009 har varit ett stort år för mig.
Äntligen fick jag i början av året reda på att jag faktiskt blivit beviljad min gastric bypass operation! Nu var det bara vänta,,vänta ,,vänta
Så i Juni fick jag komma på ett infomöte på Alerís i Kristianstad Där var vi 18 st samtidigt som fick en massa information. Då fick jag också reda på att jag skulle opereras i september.
September, september!!!??? Det var ju snart!Iväg till jobbet för att informera chefen om att jag skulle vara sjukskriven några veckor efter operationen.
Sen var det en evig väntan för första gången någonsin kändes sommaren bara jobbig! Jag ville att den skulle vara över så att det blev september.
Den 16 augusti började förbedelserna inför op i 5½ vecka åt jag endast flytande föda som bestod av vatten och naturdiet drycker. Jag tog även promenader på 1 timme varje dag. Vilket var ett bra sätt att rensa hjärnan på & bearbeta allt som låg framför mig.Trots att det var långt tid utan "riktig" mat så kändes det faktiskt jättebra. Jag var så inställd på att nu ska jag fixa detta. Inte en enda gång under dessa 5½ veckor fuskade jag en enda gång vilket jag tror att jag nästan var ensam om av alla oss som skulle opereras. Vi pratade om det på sjukhuset sen & då hade alla fuskat. Kände mig jättestolt!
Snart var det dags, på morgonen 22 september körde Tommy & mamma mig till Kristianstad. De skulle vara med på sjukhuset hela dagen & hålla varann sällskap. Resan till Kristianstad kändes som 100 mil. Vi sade inte så mycket den resan Tommy & mamma var mycket nervösare än jag. Otroligt nog kände jag mig inte alls orolig bara väldigt förväntansfull. Jag hade kommit till en vändpunkt i livet som kändes kanon! Väl framme fick vi beskedet att just den dagen hade de tagit ett beslut om besöksförbud pga Svininfluensan. Tommy & mamma fick säga hejdå & köra till Åstorp igen. Det gjorde inte mig så mycket vi var på sjukhuset kl 07.00 och jag skulle op först av alla så det blev mediciner direkt och dropp kopplat.07.40 var jag på väg till op. Jag gick själv ner tillsammans med en personal, fick sitta på en stol & vänta tills op personalen kom & hämtade mig. Gick in & lade mig själv på op bordet sen sov jag gott. Ca 50 minuter senare var op klar & jag kördes tillbaks till avd & uppvaket. Kort dörefter väckte de mig & ville att jag skulle gå upp direkt så kroppen kom igång. In på toa var målet & dit kom jag satte mig på toa & kände att hjälp jag måste kräkas! Kallade på personal som hjälpte mig i säng & gav mig medicin mot illamåendet i droppet. Strax därefter försvann illamåendet, åh vad det var skönt.
När jag låg där kom de med en telefon till mig det var mamma som ringt för att höra om op var klar & då sade de att jadå & hon är vaken med! Pratade både med Tommy & mamma. Efter det hade Tommy känt sig så lättad att han somnade gott =)
Tillbaks till rummet efter ett tag sen skulle jag få mat. Mat! Det var den gosaste soppa jag någonsin smakat & ett glas juice med. Mums....
Dagen gick snabbt pratade mycket med de andra om livet som varit & vårt nya liv som skulle komma. Alla var vi förväntansfulla! Träningsvärk i magen var det enda jag kände annars ingen smärta alls. Trodde det skulle vara mkt värre. Hade det inte varit för de 5 små titthålen på magen hade jag nog trott att de inte hade gjort något. Jag delade rum med en annan kvinna som hette Elisabeth & var mkt trevlig. Man fick ha mobilen på så det var en räddning det blev många sms & telefonsamtal den dagen som ni nog märkte =)Dagen efter åkte vi hem allihop.
Väl hemma väntade en massa presenter som gjorde mig så glad.
De första 2 veckorna fick jag bara äta flytande & gå väldigt små rundor på ca 5-10 minuter som inte fick vara ansträngande, jag passade på att vila mkt dessa 2 veckor. Det var tvunget för när jag ätit blev jag trött & behövde lägga mig. Sen var det 3 veckor med purèmat. Dessa veckor blev det mkt barnmatsburkar för min del både middagar & efterätter mums de var rätt goda faktiskt. O praktiskt för Eliaz & jag delade mat. Nu fick jag också börja promenera mer så nu återgick jag till mina 1 timmes promenader & det kändes jättebra. Dessa 3 veckor gick snabbt & nu var det dags efter sammanlagt 10½ vecka skulle jag få tugga vanlig mat! Vilken upplevelse det var så gott & mina tänder blev så glada. Tänderna mår inte alls bra när de inte får jobba.
Som ni kan se under rubriken min vikt så har kilona rasat i väldig fart. Jag går mina promenader så ofta jag kan och lever ett mycket lyckligt & bra liv. De enda bakslagen jag haft är 3 gånger då jag ätit för fort & det stoppat så jag har behövt kräkas upp det igen. Efter de gångerna har jag lärt mig hur jag ska äta & det fungerar utmärkt. Att jag "bara" kan äta lite har jag också lärt mig jag behöver ju faktiskt inte mer. Det är bara vid speciella tillfälle jag ibland skulle vilja äta mer tex på högtider restaurang besök osv. Men det går ju ej så det är bara att acceptera det.
Jag har fått ett nytt liv eller rättare sagt mitt gammla liv tillbaks. 32 kg är borta ytterligare 21 kg ska försvinna. Det känns så roligt & så uppmuntrande när ni alla kommer fram & talar om hur fin ni tycker jag är & hur roligt & glada ni är för min skull. Även om jag gjort detta helt för min egen skull värmer all denna positiva uppmuntran så mycket att tom 12 minusgrader känns varma!
2009 har varit ett stort år för mig.
Äntligen fick jag i början av året reda på att jag faktiskt blivit beviljad min gastric bypass operation! Nu var det bara vänta,,vänta ,,vänta
Så i Juni fick jag komma på ett infomöte på Alerís i Kristianstad Där var vi 18 st samtidigt som fick en massa information. Då fick jag också reda på att jag skulle opereras i september.
September, september!!!??? Det var ju snart!Iväg till jobbet för att informera chefen om att jag skulle vara sjukskriven några veckor efter operationen.
Sen var det en evig väntan för första gången någonsin kändes sommaren bara jobbig! Jag ville att den skulle vara över så att det blev september.
Den 16 augusti började förbedelserna inför op i 5½ vecka åt jag endast flytande föda som bestod av vatten och naturdiet drycker. Jag tog även promenader på 1 timme varje dag. Vilket var ett bra sätt att rensa hjärnan på & bearbeta allt som låg framför mig.Trots att det var långt tid utan "riktig" mat så kändes det faktiskt jättebra. Jag var så inställd på att nu ska jag fixa detta. Inte en enda gång under dessa 5½ veckor fuskade jag en enda gång vilket jag tror att jag nästan var ensam om av alla oss som skulle opereras. Vi pratade om det på sjukhuset sen & då hade alla fuskat. Kände mig jättestolt!
Snart var det dags, på morgonen 22 september körde Tommy & mamma mig till Kristianstad. De skulle vara med på sjukhuset hela dagen & hålla varann sällskap. Resan till Kristianstad kändes som 100 mil. Vi sade inte så mycket den resan Tommy & mamma var mycket nervösare än jag. Otroligt nog kände jag mig inte alls orolig bara väldigt förväntansfull. Jag hade kommit till en vändpunkt i livet som kändes kanon! Väl framme fick vi beskedet att just den dagen hade de tagit ett beslut om besöksförbud pga Svininfluensan. Tommy & mamma fick säga hejdå & köra till Åstorp igen. Det gjorde inte mig så mycket vi var på sjukhuset kl 07.00 och jag skulle op först av alla så det blev mediciner direkt och dropp kopplat.07.40 var jag på väg till op. Jag gick själv ner tillsammans med en personal, fick sitta på en stol & vänta tills op personalen kom & hämtade mig. Gick in & lade mig själv på op bordet sen sov jag gott. Ca 50 minuter senare var op klar & jag kördes tillbaks till avd & uppvaket. Kort dörefter väckte de mig & ville att jag skulle gå upp direkt så kroppen kom igång. In på toa var målet & dit kom jag satte mig på toa & kände att hjälp jag måste kräkas! Kallade på personal som hjälpte mig i säng & gav mig medicin mot illamåendet i droppet. Strax därefter försvann illamåendet, åh vad det var skönt.
När jag låg där kom de med en telefon till mig det var mamma som ringt för att höra om op var klar & då sade de att jadå & hon är vaken med! Pratade både med Tommy & mamma. Efter det hade Tommy känt sig så lättad att han somnade gott =)
Tillbaks till rummet efter ett tag sen skulle jag få mat. Mat! Det var den gosaste soppa jag någonsin smakat & ett glas juice med. Mums....
Dagen gick snabbt pratade mycket med de andra om livet som varit & vårt nya liv som skulle komma. Alla var vi förväntansfulla! Träningsvärk i magen var det enda jag kände annars ingen smärta alls. Trodde det skulle vara mkt värre. Hade det inte varit för de 5 små titthålen på magen hade jag nog trott att de inte hade gjort något. Jag delade rum med en annan kvinna som hette Elisabeth & var mkt trevlig. Man fick ha mobilen på så det var en räddning det blev många sms & telefonsamtal den dagen som ni nog märkte =)Dagen efter åkte vi hem allihop.
Väl hemma väntade en massa presenter som gjorde mig så glad.
De första 2 veckorna fick jag bara äta flytande & gå väldigt små rundor på ca 5-10 minuter som inte fick vara ansträngande, jag passade på att vila mkt dessa 2 veckor. Det var tvunget för när jag ätit blev jag trött & behövde lägga mig. Sen var det 3 veckor med purèmat. Dessa veckor blev det mkt barnmatsburkar för min del både middagar & efterätter mums de var rätt goda faktiskt. O praktiskt för Eliaz & jag delade mat. Nu fick jag också börja promenera mer så nu återgick jag till mina 1 timmes promenader & det kändes jättebra. Dessa 3 veckor gick snabbt & nu var det dags efter sammanlagt 10½ vecka skulle jag få tugga vanlig mat! Vilken upplevelse det var så gott & mina tänder blev så glada. Tänderna mår inte alls bra när de inte får jobba.
Som ni kan se under rubriken min vikt så har kilona rasat i väldig fart. Jag går mina promenader så ofta jag kan och lever ett mycket lyckligt & bra liv. De enda bakslagen jag haft är 3 gånger då jag ätit för fort & det stoppat så jag har behövt kräkas upp det igen. Efter de gångerna har jag lärt mig hur jag ska äta & det fungerar utmärkt. Att jag "bara" kan äta lite har jag också lärt mig jag behöver ju faktiskt inte mer. Det är bara vid speciella tillfälle jag ibland skulle vilja äta mer tex på högtider restaurang besök osv. Men det går ju ej så det är bara att acceptera det.
Jag har fått ett nytt liv eller rättare sagt mitt gammla liv tillbaks. 32 kg är borta ytterligare 21 kg ska försvinna. Det känns så roligt & så uppmuntrande när ni alla kommer fram & talar om hur fin ni tycker jag är & hur roligt & glada ni är för min skull. Även om jag gjort detta helt för min egen skull värmer all denna positiva uppmuntran så mycket att tom 12 minusgrader känns varma!
Tack för år 2009 & jag ser fram emot ett ännu bättre 2010 tillsammans med familjen & alla goa vänner!!!
Jag hoppas det blir ett bra år för oss alla & allt blir vad man gör det till så tänk på det alla ni för om vi är positiva & ser nya möjligheter så blir det ett toppenår detta nya år!
Jag hoppas det blir ett bra år för oss alla & allt blir vad man gör det till så tänk på det alla ni för om vi är positiva & ser nya möjligheter så blir det ett toppenår detta nya år!
Var rädda om er & ett stort tack för att ni läser min blogg & lämnar alla komentarer, det gör det roligt att fortsätta skriva. Hoppas bloggen gett er många goa stunder framför datorn.
Gott nytt år Carola lycka till med dit nya liv, du är jätte duktig. Fina kort från er nyårs fest igår. Kram Katta i Munkaljungby
SvaraRaderaDet har varit roligt att få följa dej på bloggen och se förändringarna. Även fått följa med på övriga familjens strapater :-)Ser fram emot 2010...
SvaraRaderaFast vi inte träffas så mycke nu för tiden så hoppas jag att du vet att vi alltid finns här för dej och övriga familjen /kram Tanja